Tisdag 19 februari 2019

Västerbottens Mellanbygd

Branden fick tårar att rinna

Nävarnas Hus fortsätter att leverera caféupplevelser där gott fika och goda berättelser möts. Nyligen var det Lennart Forsgren, med rötterna i Holmliden, som tog scenen i besittning för att berätta om sina minnen kring när Burträsk kyrka brann.

BURTRÄSK · Published dec 3, 2018 at 12:15

1945 var ett känsloladdat år i Burträsk. Först gladdes burträskarna, liksom resten av jordens befolkning, åt att andra världskriget äntligen var slut.

Men det dröjde bara ett halvår innan glädjen förbyttes till sorg och bestörtan när kyrkan brann på annandag jul.

Lennart Forsgren, som nu bor i Umeå, men har rötterna i Holmliden, hade ett fyrdelat program på berättarcaféet. Han började med den kyrkliga utvecklingen i Burträsk, fortsatte med sin uppväxt under krigsåren, minnena kring kyrkbranden och hur yrkesbanan sedan förlades till kyrkan i form av 40-årig kyrkomusikerbana.

Han kan tydligt minnas hur han satt i kyrkbänken på julottan på juldagen 1945.

– Det var otroligt kallt i kyrkan, alla satt och frös. När branden bröt ut var alla överens om att något hade varit på tok. Det var visst rökgången till pannan som var otät, säger Forsgren.

Själva branden fick han däremot inte se. Holmliden låg för långt bort från samhället.

– Men jag minns att pappa omedelbart for till Burträsk för att ta reda på mer, antingen åkte han med mjölkbilen eller bussen.

Fadern var sedan med från och till när den nya kyrkan byggdes upp i rekordfart, tack vare en stor organisatorisk insats av kyrkoherde Martin Karlsson.

Kyrkbranden blev inget avgörande trauma för Lennart Forsgren. Både han och hustrun Vivi-Anne återvände till kyrkomiljön och arbetade som kyrkomusiker i 40 år mellan 1960 och 2000.

Efter 40 fingerflinka år bakom orgeln har Lennart Forsgren ägnat sig en hel del åt träsniderier och ligger bland annat bakom altartavlan i komministerparken.

Aftonen avrundades med att ”Meta” Andreasson läste sin dikt om branden, som skrevs 1999. Och visst var det en och annan som nickade instämmande i den återkommande frasen:

– Det var många tårar som rann, den dagen då kyrkan brann.