Onsdag 19 maj 2021

Västerbottens Mellanbygd

Var finns ansvarskänslan, medkänslan och lojaliteten hos de son går ut och demonsterar i dessa coronatider och försätter andra i fara, undrar skribenten. Foto: PIXABAY

Oansvariga demonstranter utsätter andra för livsfara

Insändare · Published apr 14, 2021 at 01:15

Sverige är i kris i likhet med alla andra länder. Krisen med det svårstoppade viruset covid19 är klotgemensam. I diktaturstater är det lättare att med diktat stoppa smittans spridning. I demokratier svårare. Anledningen är att det i demokratier finns individer som vägrar att ta något eget ansvar, som inte känner lojalitet med andra och som vägrar att följa de rekommendationer som myndigheter utfärdar.

I nuläget har 13 500 dött av 770 000 smittade i Sverige. Således en död per 58 smittade. Om demonstranterna för ökad smittspridning lyckas orsaka att sextusen nyavpersoner smittas bör detta betyda 10 nya dödsfall. Vilka just dessa är kan ingen veta. Men för demonstranterna är det tydligen ändå tillfredsställande att veta att deras sturska tilltag gett resultat.

Samtidigt sliter sjukvårdspersonal av alla kategorier som djur, natt och dag, ” helgen dag och ört” som det hette förr, på övertid, vanlig tid och tilläggstid och så länge de hänger ihop, för att till livet rädda så många smittade sjuka som möjligt.

Hur kan en enda djävel – förlåt individ – gå ut på gator och torg och demonstrera för att dessa hjältar ska få det ännu svårare att orka med?

Sannolikt upplevde ingen av dessa demonstranter det senaste världskriget. Hotet mot vårt land var då av annat slag men det medförde restriktioner på alla områden för alla medborgare. Då drog sig ingen undan sin del av ansvaret. Ingen startade kampanjer för att förvärra situationen. Då fanns ännu ansvarskänsla, medkänsla och lojalitet kvar i svenska folksjälen.

Civilsamhället fick fylla luckorna efter allt manfolk som kommenderades ut att vakta våra gränser. Då axlade kvinnorna tunga bördor. Ransonering av nästan allt infördes. Affärsidkare ålades att till kommunens kristidsnämnd insända de från ransoneringskortet avrivna kupongerna som kunden fick lämna vid köptillfället. Kupongerna skulle då vara uppklistrade på särskilda gummerade ark för de olika varuslagen.

Från 1940 skulle mörkläggningsgardiner av något slag täcka alla fönster i upplysta rum. Detta för att inte vägleda fientligt bombflyg. I mitt hem bestod fönstertäckningarna av en svart papp, liknande såna vi nu kallar för vedtäckningspapp, monterade pårullgardinsrullar.

Om dessa ting var tilldelade eller den boendes ansvar minns jag inte.

Bensin fanns inte för civila fordon. Cirka åttio tusen lastbilar , bussar och personbilar fick utrustas med gengasaggregat som eldades med vedklabbar.

Eftersom krigsårens mödor även spetsades med kalla vintrar, och kalla och torra somrar blev det nödvändigt med stödfoder för lantbrukets djurbesättningar. Fodercellullosa producerades av skogens förädlingsindustrier, melass för klövdjuren utvanns som biprodukt vid sockerbruken ur sockerbetorna. Tack vare dessa åtgärder behövde man aldrig ransonera den livsviktiga mjölken.

Allt manfolk mellan 18 och 47 år var värnpliktigt. Alltså tillgängligt för rikets försvar. På två veckor anmälde sig femtusen – mest kvinnor – till den uppgiften. De satt i bevakningstorn och döptes till tornsvalor.

Bilägare fick finna sig i att deras bildäck rekvirerades av staten. Under de nära sex år som kriget varade var det aldrig någon som ifrågasatte åtlydandet eller genomförandet av allt det som ålades oss. Ingen kom på tanken att protestera eller demonstrera.

Nuvarande kris är bara drygt året ännu, men redan ynkar man sig över folk som måste sitta i lugn och ro i sina hem.

Vad har hänt med mänskligheten under de åttio år som gått sedan senaste världskriget. Hur kan egenskaper som empati, medkänsla, respekt, disciplin, lojalitet och sunt förnuft, rationaliseras undan till förmån för själviskhet, olydnad, egoism och hjärtlöshet under så – historiskt sett – kort tid?

Vad har styrt utvecklingen i den riktningen?

Harry Axelsson

Marknaden kan inte lösa klimatkrisen

Insändare Ska riskkapitalister få bestämma över svensk energi- och klimatpolitik? Stefan Löfven säger stolt i filmen "Stålbadet" (som visas på SVT play) att Sverige nu har chans att bli...

Talangfabriker på landsbygden

Ledare Det är tack vare alla eldsjälar som ideellt arbetar i den lokala idrottsföreningen som vi i Sverige kan ha så många internationella världsstjärnor inom idrotter

Regionen jobbar hårt mot våld

Insändare Våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem. Vi måste vara tydliga med vad det i de flesta fall handlar om: utfallet av en maktordning där...

Norrland har revanschläge

Ledare Efter åratal av brist på kompensation för den el som i decennier transporterats ner med enbart bidrag tillbaka är det dags för en återbetalning som kan ge långsiktiga effekter.

Små skolor i byarna behövs om hela landet ska leva

Insändare Trots brist på forskningsstöd har idén om stora skolor som det bästa dominerat skoldebatten och regelutvecklingen, skriver företrädare för Centerpartiet som ifrågasätter denna...

Släng ut gökungen medan tid är!

Ledare Nu är det upp till Centerpartiet att göra detsamma – prioritera hela landet istället för en storstadssatsning och prioritera klimat och miljö.
Personligt
Opinion
Chefredaktören har ordet
Behöver du hjälp?


Sport