Tisdag 31 mars 2020

Västerbottens Mellanbygd

Det är alla barns rättighet att ha kontakt med den person eller de personer som de först har knutit an till, menar skribenten. Foto: PIXABAY

Oklart om alla kommuner ser till barnens rättigheter

Insändare · Published jan 9, 2020 at 01:15

Efter att en fyraårig flicka mot sin vilja flyttats till sin biologiska pappa har Piteå socialtjänst och socialnämnd nyligen beslutat att inte verka för något umgänge mellan flickan och hennes tidigare familjehem trots att hon har bott hos familjen sedan födseln.

Med anledning av det beslutet infinner sig frågan hur socialtjänsten väljer att agera i liknande fall; låter socialtjänsten barnets behov vara vägledande och barnets bästa i centrum? Mikael Sundesten, politisk sekreterare för Socialdemokraterna i riksdagens socialutskott, skriver i ett mejl till mig att det är högst rimligt att barn ges möjlighet till kontakt med sina primära anknytningspersoner, det vill säga de vuxna som barnet har vuxit upp hos under sina första levnadsår. Allt under förutsättning att barnet inte far illa av en sådan kontakt. Alla övriga riksdagspartier har bekräftat, antingen lokalt eller på riksplanet, att de har samma uppfattning i frågan.

Sundestens åsikt delas även av socionom Otto Rimås som anser att det är nödvändigt för ett barn att efter en separation ha kontakt med sina anknytningspersoner för att om möjligt undvika framtida problem. Rimås menar att ett det är skadligt att utelämna barnet till sina egna fantasibilder om vad som har hänt och sin odefinierbara upplevelse av fasa över att anknytningspersonerna är borta. Rimås framhåller att mötena med anknytningspersonerna är viktiga för de motverkar den övergivenhetsupplevelse som från separationsögonblicket, och under resten av livet, kommer att prägla barnets känsloliv.

Politikerna är eniga om att barn om möjligt ska beredas kontakt med sina anknytningspersoner. Sakkunniga anser till och med att kontakten är en förutsättning för att ett barn ska kunna bearbeta det faktum att det inte längre bor med sina anknytningspersoner. Föräldrabalken är även den mycket tydlig när det gäller ett barns rätt till umgänge med särskilt närstående personer. Lagstiftaren säger att vårdnadshavaren har ett ansvar för att så sker. Om vårdnadshavaren inte tar sitt ansvar kan socialnämnden verka för att ett umgänge kommer till stånd genom att lyfta frågan till domstol, något som enligt förarbetet till lagen inte bara kan utan bör göras.

Barnkonventionen blir lag efter nyår och ger barn långtgående rättigheter att bli hörda och få säga sin mening i frågor som rör dem. Redan nu ska dock konventionen vara vägledande när det gäller socialtjänstens förhållningssätt gentemot barn. Med vilken rätt kan då en socialtjänst besluta att inte verka för umgänge med de viktigaste och närmaste personerna i ett barns liv, om dessa av myndigheter konstaterats som välfungerande och goda samhällsmedborgare?

Är det att sätta barnets bästa i centrum att neka barnet kontakt med sina anknytningspersoner?

Staffan Edin

Varför testar man avlopp men inte corona?

Insändare Sverige slutar av resurs- och kostnadsskäl att testa alla misstänkta fall för coronaviruset. De kostar bara nån tusenlapp per test för coronavirus, så jag får inte ihop dessa...

Nu är det hög tid att samarbeta

Ledare Politiker är fast i strukturer som enligt min uppfattning borde förändras i takt med att världen förändras.

Skogsägare har mycket att ta hänsyn till

Insändare Det totala hyggesarealen i dag torde vara betydligt mindre i dag än på 80- och 90-talen.Så den totala matmängden är mindre. Och om löv sett som älgmat ska få en möjlighet att växa...

Vanligt folkvett behövs i krisläge

Ledare Krisberedskap är därför för många av oss, torr ved och reservaggregat för strömmen. Inte att hamstra toapapper, jäst och strösocker i panik.

Upp till kamp den 8 mars

Ledare I min enfald var jag övertygad om att Sverige år 2020 med dryga 100 års intensiv kamp för kvinnors lika ställning i samhället var orubbligt, en hygienfaktor att räkna med.