Inom kommunernas och regionernas ansvarsområde ligger att skola, sjukvård och omsorgsverksamhet bedrivs. Dessa samhällstjänster utförs dels i företags dels i kommunal/region regi.

Privatisering av välfärdstjänster inom främst vård och omsorg är vad de borgerliga partierna ser som en framgångsfaktor inom samhällsservicen. Bakgrunden är vad jag förstår att ”mångfalden” av utövare stimulerar till att effektivisera och förbilliga vården och omsorgen. Ett mellanting till detta kan man lägga regionernas sjukvård, där man som komplement till ordinarie personalstyrka, hyr in personal. Gemensamt är att kostnaden för verksamheterna täcks av våra skattepengar.
   Jag har inte förstått logiken i Regionernas beredvillighet att hyra in läkare, sjuksköterskor och annan personal inom vården som normalt behövs för driften av verksamheten. Kostnaden i generella termer för en anställd är lön (1 enhet), lönebikostnader (0,5 enheter) och overhead (1 enhet). För offentliganställd personal kan den totala kostnaden så uppskattas till 2,5 enheter. När nu personal hyrs in så ligger ju den kostanden (2,5 enheter för att varje inhyrd personal som ”anställs”. Fortfarande har Regionen overheadkostnader (0,5 enheter) som ska fördelas på varje varje arbetande vid ett sjukhus, oavsett anställningsform. Således, för varje inhyrd person vid till exempel ett sjukhus betalar vi dubbla overheadkostnader. Jag ser inte den ekonomiska logiken i att basera ordinarie drift på just inhyrd personal. Jag inser att under extraordinära situationer, så kan personal behövas hyras in för att täcka akuta kompetensbrister. Emellertid, i dag liknar inhyrningsverksamheten inom Regionernas sjukvård en klädkedja som år ut och år säljer sina varor till ”reapris”, alltid lurar det någon. Dessutom, den overheadkostnad som betalas till uthyrningsföretaget för varje personal som hyrs in skulle kunna utgöra ett välförtjänt löneutrymme för sjukvårdsanställda.

Rune Berglind