Torsdag 23 maj 2019

Västerbottens Mellanbygd

Behovet av yrkeskunniga som barnskötare, plattsättare, bagare, undersköterska, kock med flera bara växer därför är det viktigt med yrkesutbildning för vuxna annars stannar Sverige. Foto: PIXABAY

Satsa på yrkesutbildning för vuxna - behovet är enormt

Insändare · Published apr 25, 2019 at 01:15

Yrkesutbildningar för miljarder blir inte av samtidigt är behovet av yrkeskunniga personer enormt på arbetsmarknaden. Men i stället för att se till att satsningarna på yrkesvux verkligen når fram drar regeringen nu in pengarna.

Det handlar om yrkesinriktade utbildningar på gymnasienivå för vuxna. Satsningen skulle vara en del av regeringens Kunskapslyft. Det kan till exempel handla om kurser som leder till yrken som barnskötare, plattsättare, bagare, undersköterska och kock.

Över ett par års tid har miljardbelopp som öronmärkts för yrkesvux återlämnats av kommunerna. Bara under 2019 handlar det om 530 miljoner kronor – motsvarande drygt 22 000 utbildningsplatser.

Det är bekymmersamt att regeringen år efter år säger att man kommer att använda en viss summa till utbildning, men att pengarna aldrig kommer till användning. Här krävs ett nytt synsätt: det är minst lika viktigt att utbildningarna startar som att anslå resurserna i statsbudgeten till att börja med.

Men i stället för att reparera systemet drar regeringen i den ekonomiska vårpropositionen in helt in satsningen. Behoven är enorma. Sju av tio företag säger att det är svårt att rekrytera nya medarbetare. Särskilt besvärligt är det att hitta personer med yrkeskompetens. På bara några år har näringslivet gått från kompetensbrist till en ren kompetenskris. Detta går ut över företagens konkurrenskraft. I förlängningen drabbas vårt lands tillväxt och välstånd.

För det första måste regeringen förändra reglerna för statsbidraget för att öka nyttjandegraden – om detta ändå inte lyckas bör yrkesvux lyftas bort från kommunerna till nationell nivå. Det bör ställas tydligare krav på att kommunerna levererar den yrkesutbildning som arbetslivet efterfrågar.

För det andra måste kommunerna bredda utbudet av yrkesvuxutbildningar och släppa in privata utbildningsleverantörer. Runt om i landet finns utbildningsanordnare som på kort varsel kan arrangera yrkesutbildningar av hög kvalitet.

För det tredje måste näringslivet och företagen själva ta ett större ansvar för att fylla platserna inom yrkesvux. Arbetsgivare med rekryteringsbehov bör arbeta närmare utbildningsanordnarna och inte minst sprida kunskap om de fantastiska möjligheter som finns inom yrkesutbildningen till anställda, ungdomar och andra personer.

Genom dessa förändringar ökar sannolikheten att pengarna som satsas verkligen leder till att fler får en möjlighet att gå en yrkesutbildning.

Christer Hammar

Ordförande

Almega Utbildningsföretagen

Fredric Skälstad

Branschchef

Almega Utbildningsföretagen

Moderaterna vill bekämpa stöldligor i Västerbotten

Insändare Över hälften av alla bostadsinbrott begås av utländska stöldligor. En stor del av stöldgodset transporteras sedan direkt ut ur landet. Ligor är väl organiserade och har utvecklat...

Låt de ovilliga stanna hemma!

Ledare Norge betalar årligen 8 miljarder kronor till EU. Det är vad det kostar vårt grannland att som icke EU-medlem få tillgång till den gemensamma marknaden. Det sker också till priset...

EU är inget fredsprojekt- bojkotta valet!

Insändare Jean-Claude Juncker, EU-kommissionens ordförande, tillkännagav 2017 att ”2025 behöver vi en fullt utrustad europeisk försvarsunion. Vi behöver det och NATO vill ha det. ”EU-...

Folkrörelserna växer på landet

Ledare Framtidens folkrörelse växer fram runt om på Sveriges landsbygder. Hur ska den nya folkrörelsen se ut och arbeta? Den frågan ställer sig många folkrörelser just nu, däribland LRF....

Kvinnojourerna enormt viktiga

Insändare I #meetoo efterspelet har frågan om män som misshandlar kvinnor lyfts fram. Dokumentären i SVT om Josefins Nilssons helvete lämnar ingen oberörd och har gett insikt om vad som...

Sluta tacka - kräv handling!

Ledare Hur kommer det sig att lands- och glesbygdsfrågor alltid hamnar i farstun och inte i finrummet? Jag har funderat på det i många herrans år och kommit fram till två förklaringar....