Onsdag 19 september 2018

Västerbottens Mellanbygd

Speleman från Bygdsiljum kan sin historia

Ett hjärtfel kunde ha stoppat Thomas Andersson livsresa i ett tidigt stadium. Men Thomas vann över både sitt hjärtfel och rädsla, men tvingas ändå tänka på sitt leverne. Thomas är en erkänt duktig speleman och historieberättare. Här kommer Thomas alldeles egen historia om sig själv.

Umeå/Bygdsiljum · Published jun 23, 2018 at 08:15

De flesta känner igen Thomas som violinist i gruppen Burträskara. Efter att ha slutat i Burträskara har Thomas utvecklats till en historieberättare av den högre skolan.

– Jag har alltid varit intresserad av historia och historier. Hade jag inte blivit musiker, hade jag nog blivit historielärare, säger Thomas och häller upp kaffe.

Vi sitter i köket hemma hos Thomas i Umeå. Men så fort han kan och får tillfälle åker han hem till sin hemby, Bygdsiljum. Där trivs han allra bäst och det var där historieberättandet och musiken intog en stor plats i Thomas hjärta.

– I unga år funderade jag på att ta över pappas åkeri i Bygdsiljum. Jag körde åt farsan i tre år, och under tiden började jag förstå att det här var inte min grej. Pappa var inte förvånad när jag berättade för honom att jag ville göra annat i livet, säger Thomas och tar en klunk av kaffet.

Samtidigt under den här tiden upptäckte Thomas musiken. Han åkte runt tillsammans med Sigurd Larsson, som kompade med dragspel, medan Thomas härmade dåtidens kända personer och sjöng. Mitt i allt detta började Thomas att spela fiol och en ny värld öppnades.

– Det blev livsavgörande. När jag upptäckte fiolen slutade jag att härma folk och gick in i en allvarligare musikfas i mitt liv. Det var en passion som passade mig mycket bra. Nu
fick musiken ett sammanhang, menar Thomas.

Det var när Thomas hälsade på Emelius Lundberg i Norra Stortjärn han upptäcke fiolens kraft.

– Han satt och spelade fiol framför järnspisen när jag kom in. Han spelade just den musik som berör mig. Musik av ålderdomlig karaktär. ”Vittras polska” hette melodin, och Emelius berättade även en historia runt den melodin. Detta ögonblick ”förstörde” mitt liv, skrattar Thomas.

Thomas fick låna en fiol av en ingift farbror. Det resulterade i att Thomas köpte en egen fiol på Ramus i Skellefteå ett halvår senare. Detta var 1974. Thomas utbildade sig till musiklärare och blev allt bättre på att spela fiol.

1977 hände nästa stora musikaliska händelse för Thomas. Det var då folkmusikgruppen Burträskara bildades och Thomas börjar att berätta historier.

– Burträskaras infallsvinkel var spelmännen och spelmansmusiken. I början kunde vi knappt spela, men vi var arga och hade en upprorisk tanke och känsla för vår musik. Vi kom med något nytt fast det var gammalt. Vi var lite ”punkiga”, minns Thomas.

Buträskara pratade bred bondska, vilket uppfattades vid den tiden som inte helt rumsrent.

– Bondska är vackert och vi förstod inte varför vi skulle prata ”rikssvenska”. Vi upplevde oss som lite uppstudsiga när vi talade på bondska från scenen. Vi möttes av förundran i södra Sverige, medan folket här uppe kände sig bekräftade.

Efter cirka 20 år så upplöstes Burträskara.

– Vi började gilla olika saker. Vissa hade proffessionella ambitioner och då ökar kraven. Vissa ville behålla den musikaliska nivå som fanns och rörde knappt sina instrument mellan spelningarna. Skulle vi ha scenkostymer, proffessionellt ljud och ljus med mera. Det var så mycket som inte gick att kombinera, säger Thomas och tillägger;

– Vi har bra kontakt med varandra i dag. 2014 återförenades vi i en hyllningsspelning till den bortgågne riksspelmannen, Sören Johansson.

På frågan om Burträskara kommer att återförenas för en en längre turné är Thomas tvärsäker i sitt svar.

– Vi skulle nog inte återförenas även om vi skulle få en stor summa pengar. En del skulle kanske nappa på erbjudandet. Men inte jag. Jag trivs bättre med det jag gör i dag. Jag har ju hjärtfel och vill inte gå in i en längre vistelse med Burträskara, menar Thomas.

Vid 5-årsåldern upptäcktes ett hjärtfel på Thomas, som han har fått leva med under hela sitt liv. Han låg fyra månader på sjukhus och läkarna trodde inte att Thomas skulle överleva. Hjärtfelet gör sig påmmint ibland.

– Det var inte traumatiskt hela tiden. Min fantasi lät mig drömma mig bort, och jag vande mig vid situationen. Tyvärr blev det många biverkningar och trauman, säger Thomas allvarligt.

Thomas brottades med sina ”demoner”, men gjorde upp med sig själv och sina trauman i och med den självskrivna föreställningen, ”I en sal på lasarettet”.

– Jag är stressintollerant i dag. Måste ta det lugnt. Jag har lärt mig att hantera hjärtfelet på ett bra sätt. En glest planerad almanacka är bra. Om jag planerar och förbereder mig väl, är det ingen fara.

Hur är det att leva?

– Jag tycker det är intressant att leva. Jag följer livet med intresse. Ju äldre jag blir, är det också skönt att ta det lugnt. Växelbruket stillhet, och att ha något att göra är bra. Det fungerar för mig.

Det här med att berätta historier menar Thomas är ett medvetet sätt att visa på att det traditionella kulturarvet har ett värde och ett allmänintresse. Thomas förpackar melodierna och historierna i en korsbefruktning som blir till något unikt som framförs från en scen.

– Jag har alltid stortrivts när jag fått höra historier berättas, särskilt från min pappa. Han körde bland annat ammunition till Finland under andra världskriget, och hade mycket att berätta om sina färder som åkare,

Thomas har berättat många historier från förr, men tänker inte ge ut sina berättelser i bokform.

– Jag har inga sådana planer. Tanken har slagit mig, men scenen är min arena och bästa plats för mig att berätta samtidigt som jag ensam står där med min fiol. Förhoppningen är att människorna tar till sig melodierna och berättelserna, menar Thomas.

Vad är det som driver dig?

– Övertygelsen om att kulturarvet är bra att föra vidare. Jag har hittat ett sätt att göra det på. Det finns så många historier som inte är berättade, och det verkar som om det är jag som ska berätta dem. Jag trivs att stå på scen. Jag tror publiken känner det. Jag mår bra av att stå på scen, säger Thomas Andersson.

Dessa personer har inspirerat Thomas

Dessa personer har inspirerat Thomas att så passionerat hänge sig så mycket åt att bli den spelman och berättare han är i dag:

Linnéa Andersson, mor. Edmund Andersson, far. Sören Johansson, Ruben Nilsson, Oskar Holmgren, Greta Jonsson, Palmer Lindqvist, fotografen Sune Jonsson och författaren Torgny Lindgren.

Burträskara

Burträskara (bondska för Burträskarna) var en folkmusikgrupp från Burträsk. De grundades mot slutet av 1970-talet.

Medlemmar:

Ann-Sofie Persson - domra, Robert Tedestedt - sång, Jan Burman, Nils-Olov Lindberg, Thomas Andersson, Katarina Jonsson och Svante Lindroth, Ola Lindgren, Hans Jonsson, Erica Nyström, Siv Burman och K Gunnar A Karlsson.

Diskografi:

Ungdom som håller sig roliga 1978.

Musik i Skellefteå 1980.

Före den stora flyttningen 1981.

”Vi har rätt till jobb”, sammlingsalbum.

I Afton Burträskara 1984.

Kwirhöken 1987.

För ditt inre öga 1991

Återförening:

Burträskara återförenades 2014 i en hyllningskonsert vid Umefolk-festivalen där de hedrade den bortgågne riksspelmannen, Sören Johansson, som har betytt mycket för Burträskara.

Thomas Andersson

Ålder: 62 år.
Familj: hustru Elisabeth, två vuxna barn, Tove och Björn.

Bästa instrument: ”Gissa!”

Sämsta instrument: ”Finns inga sådana”.

Favoritmusiker: Johann Sebastian Bach.

Favoritberättare: Torgny Lindgren, Greta Jonsson, (Örträsk), Carl Bergkvist,
(Överklinten).

Intressen: Musik, litteratur, umgås med vänner och tränar Tai Chi.

En sak du inte kan vara utan: Fiolen.

Favoritplats: Storsund, Bygdsiljum.

Tre saker du alltid har i kylen: Yoghurt, ost, skinka.

Kör: Har två stycken motorcyklar. ”En med själ, och en utan själ”.

Om du var en del av en fiol – vilken del skulle det då vara: ”En stråke. Det gör hur det hela låter. Stråken sätter strängarna i rörelse och sätter igång det hela”.

Föraren avled i bilolycka vid Forsnäs

Forsnäs Strax efter lunchtid i dag måndag körde en bil ner i ån i närheten av Forsnäs utanför Robertsfors. När polisen kom till platsen låg bilen på taket i vattnet och en person fördes till sjukhus med ambulans.